Ibland får jag för mig att jag skall vara ärlig till punkt och pricka. Sedan ringer telefonen och mormor gapar i luren. Hon undrar hur det är med mig och jag svarar bra, trots att jag har ont i halsen och näsan rinner och huvudet värker. För att ge ett exempel. Jag kan ljuga om ganska mycket bara för att jag tycker många historier som jag berättar blir så mycket bättre då. Och jag kan inte sluta. Men en som säger saker som jag önskar jag skulle våga ljuga om, det är Lisa.
Lisa för själen är skriven av Sisela Lindblom och handlar alltså om Lisa. Hon ljuger mycket och verkar inte älska någon. Hon genomskådar allt och vet vad som ska hända när man säger en viss sak. Hon blir sällan överraskad.
Jag älskar hur hon pratar om det här med lögner/sanning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar